mackanT

Sportgalen 3 barns pappa som skriver för att jag vill och kan.

Jag ler!

Kategori: Allmänt

Sitter på jobbet och har lunch och ser tillbaka på en bra helg. Helgen började redan i fredags eftersom jag tagit ledigt för att åka med lilltjejen till sjukhuset i Uppsala.
Allt gick jätte bra på sjukhuset och min dotter skötte sig exemplariskt. När allt var klart styrda vi mot min barndoms metropol Östervåla.

När jag kör den vägen från Uppsala dyker otroligt många gamla minnen upp i mitt huvud längs hela vägen. Kunde inte låta bli att dra en del av historierna för min sambo. Alla minnena denna dagen gav mig ett stort leende på mina läppar och ja jag ska ge er några.

Ett av dom starkaste ploppar upp några kilometer innan Östervåla där jag och tre kompisar körde av typ 1999. Vi hade varit ute i Uppsala bara för att vi inte hade något bättre för oss denna fredag kväll. Kommer ihåg att vi skulle ha match dagen efter så ingen hade väl druckit mer än en öl och haft en riktigt tråkig utgång. På vägen hem somnade det tre som inte körde ungefär tre sekunder efter att vi satt oss i bilen vilket så klart är oerhört snällt mot chauffören. Chauffören som absolut inte ville dra till Uppsala övertalades med löften om en riktigt bra kväll och självklart skulle vi inte stanna hela kvällen. Det som hände var väl att även han somnade till och vi totalkvaddade bilen. Alla hamnade på sjukhus över natten men kunde åka hem dagen efter med brutna revben och sår på olika ställen på kroppen. Självklart blev det en jobbig period rent psykiskt för personen som körde men annars klarade vi oss alla bra. Varför ler jag då när jag åker förbi den här platsen och drar historien för min sambo, jo för att jag är så sjukt glad över att vi alla fyra lever och för att en av grabbarna står mig väldigt nära i mitt hjärta och honom vill jag aldrig förlora.

När vi kom fram till Våla åkte vi direkt hem till familjen Molén som flyttat in i ett nytt hus. Alla rum var renoverade och allt var super fint. Självklart satte det snurr i huvudet på min sambo så snart är det väl bara att sätta igång. Vi hade jätte trevligt och käkade en god middag hos dem innan det var dags att dra vidare.
 
Innan middagen smet jag iväg en sväng för att lägga blommor på min barndomskompis grav. Tyvärr lämnade han oss 2008 på grund av en sjukdom och jag tänker på honom nästan varje dag. Vi gjorde så sjukt många roliga saker tillsammans och han var omtyckt och älskad av precis alla.
Kommer ihåg när vi rymde från dagis och hängde på fotbollsplanen i 7 timmar innan vi kom på att det kanske var folk som letade efter oss....
Men nästan varje dag när jag duschar tänker jag på när vi kom på den briljanta iden efter en fotbollsträning att vi skulle tvåla in oss med massa tvål (skum) och sen springa ut en ganska lång sträcka bara för att se om vi vågade. Självklart kom det en cyklist och såg fyra nakna killar springandes som galningar och ringde ett samtal till våra föräldrar. Så här var det hela våran uppväxt och jag bara älskar den här killen.
Varje gång jag tänker på honom ler jag eller skrattar högt för mig själv och tänker på att han sprider lika mycket glädje till mig nu som när han levde.

Kvällen tillbringade vi hos min syster som fyllde år tillsammans med massa folk och ännu mera mat och fika.
Skulle gärna skriva om lördagens poker final också men nu är det dags att jobba igen.

Ha det bra och ta hand om varandra!!
Peace

Kommentarer

  • Brorsan säger:

    Grymt skönt inlägg och jag ler av att du ler haha. Går ju inte att låta bli att tänka på "det där stället" varje gång man kör förbi. Glad att det gick så bra, inombords gör jag volter åt det. Dock kan jag inte omvandla skräcken till glädje än så länge.. Hoppas det kommer. Och ja, jävligt glad i dig med brorsan!! :) PS. Om du inte helt plötsligt fått väldigt bra kontakt med Jeep och Frisk utgår jag från att det var mig du menade haha! DS

    2011-05-22 | 17:59:05

Kommentera inlägget här: